Jag håller på att skriva självutlämnande skrift.
Min reflektion.
2003 hoppade jag av en nazistisk rörelse i Skåne och har sedan dess jobbat aktivt med att hjälpa och få ungdomar att söka sig till ett positivt umgänge.
Detta är mina observationer och reflektioner över varför en del söker sig till destruktiva grupper och kanske kan ge en ide och tanke till varför vårt samhälle idag börjar se ut som det gör.
2003 kom jag till Stockholm och fryshusets verksamhet EXIT. 7år som aktiv nazist och med ett tungt och hemskt bagage på mina axlar. Rädd och jagad av det gamla gänget jag tillhörde och gjort mig ökänd i.
För att lämna det negativa förflutna bakom mig var jag tvungen att gå djupt in i mig och rannsaka det förflutna. För att ni bättre skall förstå mig och mitt tankesätt skall jag ta er med på min trasiga historia.
Det jag mins av min barndom och uppväxt är endast fragment. I äldre dagar har missbruk av alkohol och medicinska preparat dessvärre skadat mitt minne från min barndom och även blockerat viktiga delar av senare händelser.
Genom foton, min släkts berättelse och det jag kommer ihåg har gjort att jag fått en bild av hur jag var som barn och hur min uppväxt såg ut.
Mamma, pappa, barn. Det är bilden av en lycklig konstellation som vårt samhälle bygger sin framtid på? Ytligt ser det bra ut men går man in och börjar rota så ser man hur våra familjer ser ut i vårt samhälle idag. Stressade föräldrar som försöker få tiden att räcka till. Arbetstider som är omöjliga att synka med skolgången, aktiviteter för barnens behov, städa och laga mat för att familjen skall må bra och utöver det hinna med barnens egen tid och sin personliga egen tid. Föräldrar som försöker fostra sina barn men som för att köpa tid inför matlagning och egna sociala aktiviteter sätter en skärm i sina barns händer för att köpa en billig barnvakt och sysselsättning till barnet för att man själv skall hinna med.